Det är dagarna som går..

Visst är det lustigt hur saker och ting kan ändra sig så snabbt..

I söndags kom jag till Göteborg, blev hämtad på stationen och blev skjutsad "hem". Väl framme så blir jag bjuden till dukat bord med tända ljus. Inte nog med det, min underbaring hade köpt champange (mousserande vin då) och choklad till mig. Varför allt detta kan man undra (ja jag undrade lite vad jag gjort för att förtjäna detta). Men förklaringen kom snart, vi har under lång tid underförstått varit ett par men inte sagt något. Nu ville han "göra på rätt sätt och på riktigt". Jag kan inte återge själva stunden, jag kan inte ens förklara hur jag kände det. Men jag kan inte tänka mig att ens det vackraste frieri skulle kunna överträffa det. Allt var så vackert och fint att jag fick tårar i ögonen och knappt kunde få fram ett ord. Vi skålade för oss, såg vi på film och pratade tills John Blund hälsade på. Kan man bli lyckligare?

Måndag morgon steg jag upp tidigt och begav mig på intervju. Det kändes riktigt bra, fin avdelning och trevlig personal. Först ut dock, så hoppas hoppas att det går lite sämre för de andra.. Sen kom jag hem till min favorit och vi var ute och gick och halkade och frös (dvs gick långpromenad) och handlade och lite sådär bla bla bla... Unnade mig en låååång sovmorgon på tisdagen eftersom han var i skolan. Sov ända till halv tolv så det var välbehövligt:) Resten av dagen så kollade vi på mobiler och ifånar och sånt där. Kvällen/natten avslutades med guitar hero-kväll. Underbara dagar helt enkelt och helgen skulle min underbaring följa med mig tillbaka hem och stanna där över helgen. Kan man få en bättre vecka?

Igår var det inte lika roligt däremot. Efter ett telefonsamtal får jag veta att farmor hamnat på sjukhus med svår lunginflammation, febertoppar på 40 grader samt en allvarlig UVI och andra saker.. Längre fram på kvällen så får jag höra att hon är okontaktbar och blivit förflyttad till eget rum. Idag fick de kontakt med henne och hon hade inte lika hög feber och de hade fått i henne lite-lite-lite mat men hon är fortsatt väldigt svag. Så från att ha svävat på moln så händer detta. Jag åker hemåt imorgon, själv. Hoppas verkligen att farmor blir frisk. Hon betyder väldigt mkt för mig så jag känner mig lite vissen (humörmässigt alltså). Ska försöka göra det bästa av min sista dag hos min underbaring då jag i nuläget inte kan göra något för att hjälpa farmor. Just nu är jag ganska splittrad och ledsen.. Relationerna mellan mig, mamma och pappa är inte så bra. Den har inte varit bra alls på sistone, men i stunder som denna så är min plats där hos dem och hos farmor. Stötta varandra genom detta och hoppas att det går bra. Ska jag vara lite självisk så hade jag känt mer stöd i min favorit, men jag kan inte dra in honom i en familjeangelägenhet som denna. Bättre då att höras på telefon eller msn när det går. Önskar att det inte var så stort avstånd..

Nej, nu ska jag ordna lite och kanske möta min favorit på torget eller i stan. Ska försöka ha så trevligt som möjligt efter omständigheterna, jag vet ju inte när vi träffar varandra nästa gång.