Ännu ett inlägg, nästan för "bra" för att vara sant!;)
Idag har jag SHOPPAT!
Egentligen är jag inte så förtjust i shopping, det är något man gör när man måste. Som idag, och med vilken bravur jag gjorde det! Liksom i de där tjejiga filmerna trippade jag skyndsamt fram med massor av kassar i händerna och såg glad och nöjd ut (och förjäkla trött, men det är de då aldrig i filmerna).
Eftersom detta under nu har skett så följer nu en obligatorisk lista av mina inköp
* Stora Boken om Nemi (planerad belöning till mig själv)
* Ett par skor (jobbskorna behövde ersättas med ett par nya)
* Kläder (planerat/välbehövligt inköp: 2 topar, 1 tröja, 1 linne, 5-pack strumpor)
* Body Shop produkter (heelt spontant, oplanerad, dyrt och luktar jättegott!)
Listan ser kanske inte så imponerande ut (en piss i havet, som pappa skulle ha sagt) jämfört med de bloggerskor som annars skryter med sina inköp kan jag tänka mig. Detta var storshopping för att vara jag och det är jag värd!;) Orkar inte va så engagerad och tjejbloggisk och berätta var jag köpt vad eller ta kort på det:)
Imorn är det 1 februari. Av någon anledning känns det som att det kmr bli en jättebra månad. För övrigt är det jäkligt tråkigt att komma på rubriker till sina blogginlägg, man glömmer ju bort det man tänkte skriva från början.
Puss hej!<3
2011-01-31
2011-01-30
En söndag
Jag sitter nu hos min älskling, väntar på att han ska komma hem från jobbet:)
Kändes som att jag hade så mycket att skriva och berätta. Men just nu känner jag bara att jag faktiskt mår bra, och det har jag inte gjort på väldigt länge. Snart kommer jag vara back on track, jag känner det.
Nu är jag beredd att gå till jobbet med ett leende, försöka återuppta kontakten med gamla vänner. Det är måhända en klyscha, men han gör mig så mycket bättre. Det är hos honom jag hör hemma. Sånt här ska man kanske inte skriva i en blogg, men det är så jag känner. Det känns så rätt.
Nu får det vara bra för idag, innan jag trasslar in mig i mina förklaringar:)
Puss hej!<3
Kändes som att jag hade så mycket att skriva och berätta. Men just nu känner jag bara att jag faktiskt mår bra, och det har jag inte gjort på väldigt länge. Snart kommer jag vara back on track, jag känner det.
Nu är jag beredd att gå till jobbet med ett leende, försöka återuppta kontakten med gamla vänner. Det är måhända en klyscha, men han gör mig så mycket bättre. Det är hos honom jag hör hemma. Sånt här ska man kanske inte skriva i en blogg, men det är så jag känner. Det känns så rätt.
Nu får det vara bra för idag, innan jag trasslar in mig i mina förklaringar:)
Puss hej!<3
All the bitterness
Tjohej, jag skrev ett inlägg för ett tag sedan som jag tänkte infoga här. Återkommer senare med ett "riktigt" inlägg:)
"Ännu ett ”inlägg” som jag skriver på ett tåg. Får se om detta blir publicerat, liksom de övriga (ej publicerade) tåginläggen så skrivs de i Word i brist på internet.
I skrivande stund så håller jag på att flytta.
Jag har fått jobb. Farmor är otroligt nog på bättringsvägen. Självklart är hon mycket trött och tagen efter sjukdomstiden, men hon överraskade alla. Det jobbigaste med att flytta var att behöva säga hejdå till henne. Jag vet inte när jag får se henne nästa gång, om hon kommer känna igen mig eller om hon har talet kvar.
Vad gäller de andra så är det mest skönt. Det har varit oerhört påfrestande. Hos dem så är de jobbiga tiderna som bortblåsta. All skit och alla förbud och alla hot om att slänga ut mig gång på gång avfärdas nu som ”vi var ju bara lite oroliga men vi har ju hjälpt dig, eller hur!:D”. Ja de har gett mig kost och logi, men de har inte stöttat mig för fem öre. Jag vet att jag låter bitter, men att skrika så fönstren skallrar åt mig dagarna i ända(ja i princip varje dag) och tala om hur värdelös jag är och hacka på allt jag säger och gör osv det är lite för mycket. Att stå ut med det konstant under de 3 månader jag bott hemma, det är inget jag tänker låta avfärdas med ett ”bara lite oroliga”. Om jag inte sökt jobb och bara gått och degat hela dagarna så hade jag väl kunnat förstå dem, men jag har verkligen gjort allt! Man ska aldrig säga aldrig, men jag hoppas att jag aldrig behöver flytta hem någonsin igen.
Nu är jag på väg till mitt hjärtas ljus, jag ska bo där tills vi får tag i något bättre. Längtar så det finns inte!"2011-01-13
Det är dagarna som går..
Visst är det lustigt hur saker och ting kan ändra sig så snabbt..
I söndags kom jag till Göteborg, blev hämtad på stationen och blev skjutsad "hem". Väl framme så blir jag bjuden till dukat bord med tända ljus. Inte nog med det, min underbaring hade köpt champange (mousserande vin då) och choklad till mig. Varför allt detta kan man undra (ja jag undrade lite vad jag gjort för att förtjäna detta). Men förklaringen kom snart, vi har under lång tid underförstått varit ett par men inte sagt något. Nu ville han "göra på rätt sätt och på riktigt". Jag kan inte återge själva stunden, jag kan inte ens förklara hur jag kände det. Men jag kan inte tänka mig att ens det vackraste frieri skulle kunna överträffa det. Allt var så vackert och fint att jag fick tårar i ögonen och knappt kunde få fram ett ord. Vi skålade för oss, såg vi på film och pratade tills John Blund hälsade på. Kan man bli lyckligare?
Måndag morgon steg jag upp tidigt och begav mig på intervju. Det kändes riktigt bra, fin avdelning och trevlig personal. Först ut dock, så hoppas hoppas att det går lite sämre för de andra.. Sen kom jag hem till min favorit och vi var ute och gick och halkade och frös (dvs gick långpromenad) och handlade och lite sådär bla bla bla... Unnade mig en låååång sovmorgon på tisdagen eftersom han var i skolan. Sov ända till halv tolv så det var välbehövligt:) Resten av dagen så kollade vi på mobiler och ifånar och sånt där. Kvällen/natten avslutades med guitar hero-kväll. Underbara dagar helt enkelt och helgen skulle min underbaring följa med mig tillbaka hem och stanna där över helgen. Kan man få en bättre vecka?
Igår var det inte lika roligt däremot. Efter ett telefonsamtal får jag veta att farmor hamnat på sjukhus med svår lunginflammation, febertoppar på 40 grader samt en allvarlig UVI och andra saker.. Längre fram på kvällen så får jag höra att hon är okontaktbar och blivit förflyttad till eget rum. Idag fick de kontakt med henne och hon hade inte lika hög feber och de hade fått i henne lite-lite-lite mat men hon är fortsatt väldigt svag. Så från att ha svävat på moln så händer detta. Jag åker hemåt imorgon, själv. Hoppas verkligen att farmor blir frisk. Hon betyder väldigt mkt för mig så jag känner mig lite vissen (humörmässigt alltså). Ska försöka göra det bästa av min sista dag hos min underbaring då jag i nuläget inte kan göra något för att hjälpa farmor. Just nu är jag ganska splittrad och ledsen.. Relationerna mellan mig, mamma och pappa är inte så bra. Den har inte varit bra alls på sistone, men i stunder som denna så är min plats där hos dem och hos farmor. Stötta varandra genom detta och hoppas att det går bra. Ska jag vara lite självisk så hade jag känt mer stöd i min favorit, men jag kan inte dra in honom i en familjeangelägenhet som denna. Bättre då att höras på telefon eller msn när det går. Önskar att det inte var så stort avstånd..
Nej, nu ska jag ordna lite och kanske möta min favorit på torget eller i stan. Ska försöka ha så trevligt som möjligt efter omständigheterna, jag vet ju inte när vi träffar varandra nästa gång.
I söndags kom jag till Göteborg, blev hämtad på stationen och blev skjutsad "hem". Väl framme så blir jag bjuden till dukat bord med tända ljus. Inte nog med det, min underbaring hade köpt champange (mousserande vin då) och choklad till mig. Varför allt detta kan man undra (ja jag undrade lite vad jag gjort för att förtjäna detta). Men förklaringen kom snart, vi har under lång tid underförstått varit ett par men inte sagt något. Nu ville han "göra på rätt sätt och på riktigt". Jag kan inte återge själva stunden, jag kan inte ens förklara hur jag kände det. Men jag kan inte tänka mig att ens det vackraste frieri skulle kunna överträffa det. Allt var så vackert och fint att jag fick tårar i ögonen och knappt kunde få fram ett ord. Vi skålade för oss, såg vi på film och pratade tills John Blund hälsade på. Kan man bli lyckligare?
Måndag morgon steg jag upp tidigt och begav mig på intervju. Det kändes riktigt bra, fin avdelning och trevlig personal. Först ut dock, så hoppas hoppas att det går lite sämre för de andra.. Sen kom jag hem till min favorit och vi var ute och gick och halkade och frös (dvs gick långpromenad) och handlade och lite sådär bla bla bla... Unnade mig en låååång sovmorgon på tisdagen eftersom han var i skolan. Sov ända till halv tolv så det var välbehövligt:) Resten av dagen så kollade vi på mobiler och ifånar och sånt där. Kvällen/natten avslutades med guitar hero-kväll. Underbara dagar helt enkelt och helgen skulle min underbaring följa med mig tillbaka hem och stanna där över helgen. Kan man få en bättre vecka?
Igår var det inte lika roligt däremot. Efter ett telefonsamtal får jag veta att farmor hamnat på sjukhus med svår lunginflammation, febertoppar på 40 grader samt en allvarlig UVI och andra saker.. Längre fram på kvällen så får jag höra att hon är okontaktbar och blivit förflyttad till eget rum. Idag fick de kontakt med henne och hon hade inte lika hög feber och de hade fått i henne lite-lite-lite mat men hon är fortsatt väldigt svag. Så från att ha svävat på moln så händer detta. Jag åker hemåt imorgon, själv. Hoppas verkligen att farmor blir frisk. Hon betyder väldigt mkt för mig så jag känner mig lite vissen (humörmässigt alltså). Ska försöka göra det bästa av min sista dag hos min underbaring då jag i nuläget inte kan göra något för att hjälpa farmor. Just nu är jag ganska splittrad och ledsen.. Relationerna mellan mig, mamma och pappa är inte så bra. Den har inte varit bra alls på sistone, men i stunder som denna så är min plats där hos dem och hos farmor. Stötta varandra genom detta och hoppas att det går bra. Ska jag vara lite självisk så hade jag känt mer stöd i min favorit, men jag kan inte dra in honom i en familjeangelägenhet som denna. Bättre då att höras på telefon eller msn när det går. Önskar att det inte var så stort avstånd..
Nej, nu ska jag ordna lite och kanske möta min favorit på torget eller i stan. Ska försöka ha så trevligt som möjligt efter omständigheterna, jag vet ju inte när vi träffar varandra nästa gång.
2011-01-06
Nytt år
Ja så har det blivit ett nytt år.. 2011.
Borde man följa trenden och göra en årsresumé och sen berätta om sina förväntningar och förhoppningar för detta året?
Jag kan ju börja med att berätta att det efter många om och men blev nyårsfirande i norra Värmland i ett hus där. Vi var inte alls många, men det var trevligt! Ska jag vara ärlig så minns jag knappt vad vi gjorde (inte pga alkoholintag) för tiden bara gick såå fort! Trevligt var det och inledde nya året med att vakna tidigt och känna mig riktigt pigg och kry. Lite senare så hann väl aftonens sena bravader ikapp mig men lika glad var jag för det:)
Julaftonen var inget speciellt, jag, mamma och pappa. Vi åt julmat framför TV'n. Öppnade julklappar, sen såg vi på mer TV. Funderar på att bojkotta julafton. Julen som sådan är fin, men själva julafton är inget speciellt längre. Det är framför allt för gamla, barn och så är det en tid då man träffar släkt och vänner. Men eftersom vi varken gör det ena eller det andra så känns det bortkastat. Det bästa på julafton var att vi åkte till hemmer där farmor bor på. Vi hade fått lov att ta med Pontus (mammas och pappas valp) och så tog vi med lite julklappar. Det kändes bra att träffa henne..
I övrigt har jag inte så mkt att sammanfatta.. tror det duger ganska fint såhär:)
Förväntningarna på året är att det ska bli bättre än 2010, det var inget vidare år. Det bästa med 2010 är att jag haft tid och möjlighet att vara nära min underbaring åtminstone en tid. De här sista månaderna har varit lite jobbiga tkr jag, men nu är det nytt år och nya möjligheter!:)
Ska skriva ihop ngt mer vettigt ngn dag, detta inlägg var mest för att skriva ngt alls. Jag tror vid närmare eftertanke att jag ska sluta ursäkta mig för dåligt bloggande och förvirrade och tankspridda inlägg. Såna inlägg skriver jag ju nästan jämt:)
Puss hej! <3
Borde man följa trenden och göra en årsresumé och sen berätta om sina förväntningar och förhoppningar för detta året?
Jag kan ju börja med att berätta att det efter många om och men blev nyårsfirande i norra Värmland i ett hus där. Vi var inte alls många, men det var trevligt! Ska jag vara ärlig så minns jag knappt vad vi gjorde (inte pga alkoholintag) för tiden bara gick såå fort! Trevligt var det och inledde nya året med att vakna tidigt och känna mig riktigt pigg och kry. Lite senare så hann väl aftonens sena bravader ikapp mig men lika glad var jag för det:)
Julaftonen var inget speciellt, jag, mamma och pappa. Vi åt julmat framför TV'n. Öppnade julklappar, sen såg vi på mer TV. Funderar på att bojkotta julafton. Julen som sådan är fin, men själva julafton är inget speciellt längre. Det är framför allt för gamla, barn och så är det en tid då man träffar släkt och vänner. Men eftersom vi varken gör det ena eller det andra så känns det bortkastat. Det bästa på julafton var att vi åkte till hemmer där farmor bor på. Vi hade fått lov att ta med Pontus (mammas och pappas valp) och så tog vi med lite julklappar. Det kändes bra att träffa henne..
I övrigt har jag inte så mkt att sammanfatta.. tror det duger ganska fint såhär:)
Förväntningarna på året är att det ska bli bättre än 2010, det var inget vidare år. Det bästa med 2010 är att jag haft tid och möjlighet att vara nära min underbaring åtminstone en tid. De här sista månaderna har varit lite jobbiga tkr jag, men nu är det nytt år och nya möjligheter!:)
Ska skriva ihop ngt mer vettigt ngn dag, detta inlägg var mest för att skriva ngt alls. Jag tror vid närmare eftertanke att jag ska sluta ursäkta mig för dåligt bloggande och förvirrade och tankspridda inlägg. Såna inlägg skriver jag ju nästan jämt:)
Puss hej! <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)