Det är lustigt det där, hur ens värld bara kan gå i spillror men ändå är det bara man själv som märker det. Ain't it funny.
Fick mig att börja tro på mig själv, våga mer. Våga vara jag. Nu vet jag inget alls längre. Men det spelar ingen roll, för det var värt det. Jag ångrar ingenting. Jag skulle göra om det. På den korta tid som varit så har jag levt, älskat och vågat mer än någonsin förut. Att lämna allt trygga, säkra och förväntade "passande" för något totalt främmande, osäkert och (i andras ögon) totalt opassande är det bästa jag gjort. Så visst, döm mig och tyck att jag förtjänar att allt går åt skogen. I don't care anymore.
I don't care.
