Någon form av lathet, kanske?

Motivationen och initiativförmågan är som bortblåst. Känner bara press över förväntningar som man ändå inte kommer kunna leva upp till. Ett första tafatt försök. Misslyckandet är ett faktum. Se besvikelsen i någon annans ögon smärtar. Man förbannar sig själv och försöker igen, göra om göra rätt, men nej. It sucks, right?

Varför kan inte alla människor få en bra egenskap, någonting att vara liksom lite extra bra på. Det hade varit skönt för självkänslan, väldigt skönt.

Måndag

Okej, detta kan ju bli både en bra och annorlunda vecka.

3 dagars jobb, sedan 4 dagar Värmland.
Sommarvärmen i en stad såhär är lite svår att hantera, vill hellre bada än att traska runt i betongdjungeln så det ska bli skönt att komma bort en stund:) Får sällskap både under resan och vistelsen där så det kommer bli riktigt nice.

En annan onödig men ovanlig grej: klänning till jobbet! För inte så längesen drog jag gränsen vid kjol men någon gång måste man väl ge med sig och inse att det varken ser/känns/är okej att gå med långbyxor året runt. Dessutom får man universums blekaste ben och det är väl kanske inte det charmigaste som finns.. När det är såpass varmt så är nog klänning det bästa plagget ändå, nästan lite av en favorit:)

Okej, okej jag erkänner.. Jag är på jobbet och jag har tråkigt. Lite allmänt måndags-otaggad, solen skiner ute men jag måste sitta på mitt supervarma kontor utifall dom skule vilja något. Kan inte påstå att jag stressar ihjäl mig idag:)

Happ,, over and out!:)