Det är något med mig och stora hundar och promenader.
Sist var det en ylande glad labrador.
Idag var det två stora (de var faktiskt stora) blandrashundar som viftade på svansen och nästan drog omkull sin matte för att springa fram och hälsa. Men med tanke på hur det gick sist så skyndade jag mig inomhus och i ögonvrån såg jag de glada hundarna dra åt mitt håll.. Hur kommer det sig att helt okända hundar gör det? Tycker nog ändå att det är lite småroligt att de verkar tycka om mig ändå;) Älskar ju hundar! Kanske det de känner (på 20 meters avstånd?)? Sak samma, jag är glad att det verkar va förtjusta vovvar och inga aggresiva förmågor.
Sovdags snart. Regnet smattrar mot fönstret, ganska mysigt.
Puss hej!<3
Puss hej!<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar